Words by GO! CPH/MMX Press & Media

Elton & Freddie (Slagthuset, Malmö)

Det var upplagt för en tripp ner längs minnenas nostalgiska allé när hyllningskonserten till 1900-talets största musikprofiler gick av stapeln i Malmö igår (22 oktober).

Elton John behöver nog ingen större presentation och det gör nog inte Freddie Mercury heller. Båda stod för konstnärlig skapande i en tid då slätstruken disco regerade och med låtar som visade att hantverket fanns där och med en scennärvaro som ingen glittersprakande discoartist kunde matcha. Ta bara Freddie Mercurys Bohemian Rhapsody, ett nästan 6 minuters långt musikstycke som för alltid har satt sin prägel på modern musik men också många andra musikaliska milstolpar från hans hand och röst.

Elton John har också skapat många odödliga klassiker som man inte bara kan förbise. Rocket Man, Candle in the Wind, Goodbye Yellow Brick Road för att bara nämna några. Tillsammans med textförfattaren Bernie Taupin har Elton John satt musik till många av vår generations mest betydelsefulla minnen och ögonblick.

I konserten Elton & Freddie gör Johan Boding och Jonas Gideon en klar och distinkt tolkning av dessa musikaliska giganter. Det i sig är modigt för varenda ton och not kommer obönhörligt att jämföras med originalet. För varje annan artist borde det vara näst intill en uppgift som man helst skulle avstå ifrån just av den anledningen. Men Boding och Gideon kastar sig ner i lejongropen av die-hard fans som inte skulle vila på hanen att såga minsta lilla felsteg eller underleverans. Vi lyfter på hatten för modet att anta utmaningen.

Konserten är habil på alla sätt men det saknas något. Om man skall, utan att vara ett tribute band, tolka dessa två artister och göra dem rättvisa så räcker det inte med att sätta varje ton och not till perfektion. Det räcker inte att ta på sig ett par omfångsrika glasögon eller sin glittriga ”gig-kovoj” och hoppas på det bästa. Då har man missat hälften av vad Elton John och Freddie Mercury levererade från scen; en närvaro och ett scenintryck utöver det vanliga. Det fattas här. Scenografin är minimal på gränsen till asketisk, attityden slätstruken som ett nymanglat hotellakan, leveransen är habil men inte mycket mer. Riktigt vad man vill ge publiken tycks vara oklart. På något sätt verkar det som om artisterna och produktionen inte varit överens om hur man skall paketera hela upplevelsen. Om man gett artisterna mer inflytande gällande själva utanpåverket så hade man kanske nått i mål. Artisterna kan sitt hantverk men har fått se sig begränsade i hur helheten skulle kunnat presenteras.

Godkänt men inte mycket mer.